För samers rättigheter i Sverige

Den här sidan handlade tidigare om just Staare 2018 som var ett 100 års jubileum för när det första samiska landsmötet på svenska sidan av Sápmi skedde. Idag är den här sidan istället en plats att lära sig mer om samer, som är Sveriges urbefolkning.

Lär dig mer om samer

Samer är Sverige urbefolkning och det finns mycket spännande att lära sig om samer. Du kanske har hört talas om Sápmi, som är namnet på sameland, alltså det geografiska område som tillhör samerna men det inkluderar även samerna själva. Lär dig mer om hur betydelsefulla symboler är i den samiska kulturen, mycket på grund av att de inte har haft ett egentligen skriftspråk förens 1950. Eller att samiska egentligen är tre olika språk som sedan har minst nio stycken grenspråk.

Precis som alla befolkningar har även samer egna traditioner och dessa kan du läsa mer om här. Den samiska traditionen har en mycket stark berättarkultur och har förts vidare generationer emellan just med berättelser, vilket gör att traditioner har förändrats och blivit väldigt lokala. Den allra starkaste traditionen hos samer är jojken som också är ett sätt att föra traditioner vidare.

Något som också är en mycket stor traditionell symbol för samer är deras kläder. Den samiska folkdräkten är färgglad och vacker och har mycket historia. Kläderna ser olika ut beroende på vilken del av Sápmi kommer ifrån och kan också variera mellan olika samebyar och familjer. Idag används kläderna mest vid speciella tillfällen, så som fest, bröllop, dop och begravningar.

Samer och renar

Renskötsel var traditionellt det samer livnärde sig på och renen har länge varit en stark symbol inom den samiska kulturen. Man använda sig av renar både som arbetsdjur men också till mat och klädestillverkning.

Idag är renskötsel inte en lika viktig näringsinkomst i Sápmi, men man beräknar ändå att det finns cirka 2 500 samer som är beroende av renskötsel som inkomstkälla. Idag är det främst köttet från renen som ger inkomsten, men renen används också inom turistnäringen eftersom den är så starkt förknippad men den samiska traditionen.

Diskriminering av samer

Tyvärr har diskrimineringen av samer varit mycket stor i Sverige och i de övriga länderna Sápmi sträcker sig över. Samerna är ursprungsbefolkningen men blev nekade att utöva sin kultur när den bibliska och kristna kulturen växte sig starkare och starkare.

Idag erkänns samer som ett folk, som en ursprungsbefolkning och som en nationell minoritet i Sverige. Tack vare detta ska samer ha rättigheter för att kunna utöva sin kultur och tradition, men tyvärr efterlevs inte alla dessa rättigheter som de ska göras. Tyvärr vittnar även många samer om att det fortfarande förekommer mycket rasism och diskriminering mot dem.

 

 

 

 

Blogg

Samers kultur och religion

Samernas traditionella religion liknar många andra ursprungsbefolkningars religion, speciellt de folkgrupper som också lever på nordligare breddgrupper. Men samernas religion har förändrats över tid på grund av inflytande från Skandinavien.

Den samiska religionen

Precis som övriga ursprungsbefolkningar levde samer mycket nära naturen och naturen var en viktig del av religionen. Man ansåg att naturen var besjälad och det var lika viktigt att hålla sig vän med naturen som med sina medmänniskor. I den samiska världsbilden delades världen in i tre olika delar, den himmelska, den jordiska och den underjordiska. Alla tre världar befolkades av både människor och gudomliga väsen. I den underjordiska vistades de döda. I den himmelska världen vistades de högsta gudarna, de som hade skapat världen. Naturfenomen och olika platser i naturen hade också en mycket viktig plats i samernas kultur. Olika platser förknippades med olika gudomliga varelser och religiösa tankar och därför hade platser i naturen viktiga funktioner. I samebyarna fanns det alltid en medicinman, en så kallad shaman. Han behandlade befolkningen genom medicinska örter från naturen men också genom att be gudomliga varelser att hjälpa människorna med det dem behövde hjälp med.

Björnen – ett heligt djur

Björnen ansågs som ett heligt djur men en mycket stark ställning inom den samiska religionen. Den ansågs ha övernaturliga förmågor och övermänskliga krafter. Men trots att björnen ansågs vara ett heligt djur jagade man den, och precis som med renen använde man köttet, skinnet och pälsen från björnen. En lyckad jakt ledde alltid till en stor religiös fest.

Den försvunna religionen

Den traditionella samiska religionen har tyvärr till stor del försvunnit. Under 1600- och 1700-talet förbjöds samer att utöva sin religion och en hård omvändelsekampanj bedrevs där samer var tvungna att dölja sina religiösa riter och ritualer. Sådant som enkelt kunde döljas levde däremot vidare, där ibland jojken. Eftersom samernas traditioner fördes vidare genom en berättelsekultur finns det inte många skriftliga samlingar om hur samerna traditionellt tolkade världen. Samerna har gjort en del avtryck i naturen så som hällmålningar, gravar och offerplatser. Däremot kan det ofta vara svårt att tolka vad platsen verkligen betyder och om lämningarna har en religiös koppling eller inte. Idag utövar samer, precis som alla andra, sin religion och kultur på olika sätt. En del är mer troende än andra men för många är fortfarande naturen en viktig del. Samer som vill umgås och samtala om exempelvis tro och kultur, eller annat kan gå med i en förening för samer.  

Diskriminering av samer

Samer har historiskt sett blivit utsatta för diskriminering i Sverige och blir det till viss del än idag. När kristendomen blir stor i Sverige skedde mycket utfrysning av samer och många blev även tvångsförflyttade från sina samebyar.

Tvångsförflyttning av samer

Eftersom samer till viss del är ett nomadfolk, som har förflyttat sig geografiskt beroende på säsong har de också haft svårt att hävda rätt till sitt territorium. I och med att fler landsgränser uppstod och kanske även stängdes för fri förflyttning fick samer det svårare och svårare att röra sig som de tidigare har gjort över Sápmi.

När gränserna mellan Ryssland och Finland samt Sverige och Norge blev tydligare och stängdes fick samer som levde i två länder det svårt. När jordbruket sedan började öka under början på 1900-talet ansågs samerna bli ett problem, eftersom de använde marken till sommarbete för sina renar. Det här ledde till att myndigheter tvångsförflyttade samer till andra samebyar. Det ledde i sin tur till problem samer emellan, eftersom de levde på olika sätt samt att de bedrev renskötsel på olika sätt, som inte var kompatibla med varandra.

När kristendomen kom till Sverige

När kristendomen växte sig starkare i Sverige började en stark omvändelsekampanj ske mot samerna, och deras religion och kultur ansågs som hednisk eftersom den hade inslag av trolldom. Samerna förbjöds att utöva sin religion och var tvungna att utöva den i hemlighet. Därmed dog också många av de samiska traditionerna ut, eftersom många var svåra att utöva utan att någon såg det.

Rasism och diskriminering som samer idag

Tyvärr utsätts samer än idag för diskriminering. Samer räknas idag som ett minoritetsfolk i Sverige och har rättigheter enligt lag som ska ge dem möjligheter att utöva sin religion och kultur, tyvärr följs inte alltid dessa lagar på ett korrekt sätt vilket gör det svårt för samer att utöva sin kultur.

Dessvärre vittnar många samer om att de än idag även utsätts för rasism. Ett tydligt exempel är att i området Sápmi finns ortnamnen även utskrivna på samiska för att förstärka det samiska språket, men dessa skyltar utsätts ofta för klotter och vandalism. Många barn med samiskt påbrå blir också utsatta för mobbning och kränkningar i skolan på grund utav sitt ursprung.

Antal samer i Sverige

Antalet samer i Sverige idag beräknas vara 20 000 – 40 000 stycken. Eftersom någon folkräkning på etnisk bakgrund inte utförs i Sverige är det svårt att ge ett exakt antal.

Tidigare beräkningar av antalet samer

Tidigare i Sverige gjorde man något som man då kallade för lappräkning, det vill säga man räknade antalet samer och den sista gjordes 1945. På 70-talet gjordes sedan en utredning där man uppskattade att antalet samer i Sverige är cirka 20 000. Men när man kollar på statistik från exempelvis Sametinget och gör beräkningar därifrån bör det finnas cirka 50 000 samer i Sverige.

En anledning till att det är så pass svårt att säga hur många samer det finns i Sverige idag är det att det finns många med samiskt påbrå. En del av dessa identifierar sig som en same medan andra inte gör det.

Samer i Sverige

Antalet samer som är samisktalande beräknas vara runt 7 000 i Sverige.

Samer bor idag runt om i hela landet, men de allra flesta bor i Västerbotten, Norrbotten och längst fjällkedjan.

 

 

 

Vackra samiska ord

Många tycker att samiska är väldigt vackert och att det nästan låter sagolikt. Samiskan skiljer sig mycket från alla de övriga språk som talas i de länder Sápmi ligger i, men en viss likhet med finska kan ibland höras i vissa ord.

Samiska alfabetet

Det samiska alfabetet är i stort sett likt det svenska, finska och norska alfabetet men med några skillnader. Eftersom det inte bara finns ett samiskt språk, utan flera olika är det också skillnad mellan de olika språkgrupperna. Det samiska skriftspråket är mycket ungt och det var först på 50-talet ett gemensamt nordsamiskt skriftspråk uppkom. Men det finns en del som skiljer sig i hur man uttalar orden.

En samisk ordlista

Čáppis

Betyder snygg på nordsamiska och uttalas ungefär ”tjappis”. Kan även byta exempelvis söt och används oftast när man talar om eller till någon.

Doama

Används när man vill uppmana någon att skynda på. Kan jämföras med det arabiska ordet ”jalla”.

Giitu

Betyder tack och uttalas kiishtu. Här kan man se likheter med det finska språket där tack heter kiitos.

Jo/li

Jo betyder ja och uttalas som det svenska ordet ja och li betyder nej och uttalas precis som det stavas.

Fraser på samiska

  • Mon ráhkistan du – Jag älskar dig
  • Mus lea borranmiella – Jag är hungrig
  • Buorre beaivi! – God dag
  • Mu namma lea… – Mitt namn är…
  • Álggatgo mu eamidin? – Vill du gifta dig med mig?

 

Alla ord och fraser i denna artikel är på nordsamiska.

 

 

 

 

 

Samiska traditioner

Precis som alla kulturer har även samer sina egna traditioner, mycket av den samiska kulturen och traditioner ligger i en berättarkultur. Därför har traditionerna varit mycket föränderliga, men den starkaste traditionen är jojken.

Jojken

Egentligen är det kanske felaktigt att säga att jojken i sig är en tradition, eftersom det egentligen kan sägas vara ett sätt att föra olika traditioner vidare. Men jojken räknas ändå som samisk tradition och är också den äldsta musikformen i Europa enligt utsagor.

Jojk är det samiska sättet att sjunga och innehåller inte alltid ord eller meningar. Jojkmelodierna innehåller ofta bara ljud som förmedlar budskap och känslor. Och det är precis det jojken handlar om, att berätta vidare den samiska kulturen och traditioner genom budskap och känslor.

En jojk kan handla om olika saker, så som naturen och känslor men det är också relativt vanligt att en jojk är kristen eller andlig. Det som dock är viktigt att komma ihåg är att man jojkar aldrig om något eller någon utan man jojkar som om man vore den personen eller föremålet.

En berättartradition

Berättartraditionen är mycket stark inom den samiska kulturen och kanske hänger det ihop att det var så sent som på 1950-talet skriftspråk började dyka upp. Berättelser har länge varit mycket viktiga och berättelser har gått i arv från generation till generation.

Berättelser har skett i olika former, både tal, jojk och musik och i form av symboler. Det som ofta karaktäriseras av kulturer som har stark berättarkultur är att historian kan vara väldigt otydligt och föränderlig.

Det gör också att traditionerna blir väldigt lokala, och det kan vi exempelvis se på de samiska traditionella kläderna som ser olika ut beroende på vilken det av Sápmi de kommer ifrån.

Samiska högtider

Maria bebådelsedag är en dag som traditionellt firas av samerna då Jungfru Maria har en stark ställning. Man firar också den samiska nationaldagen som är den 6:e februari. Dagen firades första gången 1993 eftersom det var då FN inledde internationella ursprungsbefolkningens år i Jokkmokk.

Traditionell samisk mat och läkemedelskonst

Den traditionella samiska maten har bestått av renkött eller fisk, beroende på vilken del av Sápmi man kommer ifrån. Men man använder sig också mycket av bär samt andra växter man hittar i naturen. Samisk läkemedelskonst använder sig mycket av örter och växter som hittar i naturen.

Samiska symboler

Eftersom samer länge inte hade ett standardiserat skriftspråk har symboler blivit mycket betydelsefulla. Symbolerna samerna har använt sig av ser nästan ut som små teckningar som symboliserar ett begrepp, en egenskap eller ett fenomen exempelvis.

Symbolernas betydelse

Eftersom samer inte hade ett skriftspråk använde man symboler för att teckna av omvärlden exempelvis. Men till skillnad från skriftspråk, bokstäver och symboler i andra kulturer såg inte symbolerna alltid likadana ut. Symboler var ett sätt att kunna föra en historia vidare på annat sätt än det muntliga. Symbolerna kan ses som små avbildningar av det som var viktigt för samerna.

Cirkeln på flaggan

En av de viktigaste symbolerna i den samiska kulturen är cirkeln, som återfinns på den samiska flaggan. Cirkeln står i den samiska traditionen både för solen och för månen, två fenomen som är mycket viktiga. På flaggan är cirkeln till hälften röd och till hälften blå, den röda delen symboliserar solen och den blåa delen symboliserar månen.

Den heliga trumman fylld med symboler

I den samiska kulturen var trumman en mycket viktig symbol och kallades för spåtrumma eller cermonitrumma. Trumman hade två olika funktioner, den ena var att nåjden använde den som ett instrument för att sätta sig själv i trans, men den andra funktionen var att kunna spå in i framtiden.

Skinnet på trumman var oftast fyllt av symboler. Det var vanligt att cirkeln som stod för solen och månen var i mitten, och sedan var omvärlden man levde i avbildad på trumman. De viktigaste motiven på trumman var gudar, renen och boplatsen bland annat.

 

Samer och renar

Historiskt sett har renskötsel varit det samer livnärt sig på i första hand. Man använde mjölk och kött från renen till mat och skinnet och pälsen till exempelvis klädestillverkning. Idag är rennäringen inte lika viktig för inkomst generellt i Sápmi.

Renen som näringsinkomst

Tidigare var renskötsel mycket viktigt i Sápmi för försörjningen. Renen gjorde så att samerna kunde leva helt självförsörjande och att ha många renar har länge jämförts med att ha mycket pengar på banken.

Det var vanligt att man tog tillvara på allting från renen, så som mjölk, kött och skinn. Men man använde också renen som arbetsdjur till exempel när man skulle flytta saker. Man använde också tamrenar för att locka till sig vilda renar, som sedan jagades och togs tillvara på som mat och material.

Samer och renar idag

Idag är endast cirka 4 600 samer i Sverige renskötare, vilket är en liten andel av alla samer som bor i Sverige. För att räknas som renägare räcker det att man äger minst en ren. Samer har renskötselrätt, vilket innebär att endast samer som är medlemmar i en sameby har rätt att utföra renskötsel idag i Sverige.

Idag är renskötsel inte alls lika viktig för försörjningen och överlevnaden som den var tidigare, men man räknar ändå med att cirka 2 500 personer är beroende av inkomsten av renskötsel. Den största inkomsten idag kommer från köttet från renen, som sälj som en slags delikatess idag.

Renarna är mycket känsliga för störningar från andra rovdjur och andra markanvändare, speciellt under kalvningssäsong. Därför finns det speciella regler som måste följas på mark som har rätt till renskötsel. Idag är det cirka 30 % av Sveriges mark som har rätten till renskötsel.

Renar används idag också inom turism eftersom det anses som en samisk tradition. Att vara renskötare är ett tufft yrke, men det är också en hel livsstil och är starkt förknippad för många med sin identitet.

 

 

Samiska kläder

Samernas traditionella dräkt kallas för kolt och är för många samer en viktig identitetssymbol. Idag bärs den mest vid speciella tillställningar så som fest, dop och bröllop. Utseendet varierar mellan Sápmis olika delar.

Historia om samiska kläder

Tidigare var det vanligt att de samiska kläderna tillverkades i hemmen och grundmaterialet kom från renen och andra pälsdjur. Samerna använde både päls, skin och senor för tillverkning av kläderna. Man köpte även en del material, så som vadmal, kläde och ull för tillverkningen.

Kolten var den klädseln som oftast bars traditionellt och det var först på 1900-talet samer började köpa kläder i större skala.

Genom kläderna kunde man tidigare och till viss del än idag se vilken del av Sápmi någon kommer ifrån, eftersom utseendet varierar. Men det finns ändå en hel del likheter, bland annat färgen. Färgen blå i olika nyanser finns med i de allra flesta samekläder, vanligtvis finns även röd och gult med.

Skillnad på kvinnlig och manlig kolt

Kläderna varierar beroende på vilken samisk by någon kommer ifrån, men kan också variera mellan olika familjer. Men det finns också skillnad i kvinnors och mäns klädsel. Däremot bär båda könen samma kläddelar, det vill säga kolt, byxa, huvudbonad, bälte, barmkläde och renskinnsskor. Den kvinnliga kolten är vanligtvis kortare än den manliga.

Huvudbonaden är mycket viktig

Huvudbonaden är en mycket del av den samiska klädseln och det finns olika mössor för män, kvinnor och barn. I en del områden av Sápmi förekommen även olika mössor för ogifta och gifta kvinnor samt om man är änka.

För män finns två olika varianter, den konformade kilmössan cuipi och de fyra vindarnas mössa, sávaká eller ciehgahpir. De olika varianterna bärs i olika områden av Sápmi och har också olika höjd beroende på sameby.

De kvinnliga mössorna finns i flera olika varianter och talar mer om tillhörighet än något annat klädesplagg.  

Samiska kläder idag

Idag bär samer helt vanliga kläder till vardags vanligtvis. De traditionella samiska dräkterna används mest som de flesta folkdräkter används idag, det vill säga under speciella tillställningar. När det vankas fest, dop, bröllop eller begravningar exempelvis brukar samer bära de traditionella kläderna.

 

Det samiska språket

Till att börja med är det viktigt att nämna att det inte finns ett samiskt språk utan det finns tre stycken olika språkgrupper och dessa kan i sin tur delas upp i minst nio olika egna språk. Nordsamiskan är den som talas av flest människor.

Det samiska språkets historia

Precis som alla språk har även samiskan förändrats och utvecklats över tid, men exakt hur de olika språken i Sápmi har vuxit fram är svårt att säga. Det man däremot vet är att det samiska skriftspråket är mycket ungt, och det var först under 1950-talet som nordsamiskan fick ett standardiserat sätt att skriva på. Och det var så sent som 2016 som den umesamiska ortografin godkändes. Med denna vetskapen förstår man varför symboler länge varit viktiga i Sápmi.

De olika språkgrupperna

De tre huvudgrupperna för samiska heter östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Östsamiska talas på Kolhalvön i Ryssland och har där en variant som heter kildinsamiska. Det talas också i östra delen av Finland och där heter varianterna skoltsamiska och enaresamiska.

Centralsamiska talas i delar av Sverige, Finland och Norge och delas upp i varianterna nordsamiska och lulesamiska, och nordsamiskan är den som talas av allra flest samer i Sverige.

Sydsamiskan talas i Sverige och Norge.

Det intressanta med de olika språkgrupperna är att de inte är sammankopplade med de olika områdena i Sápmi, utan sträcker sig över nationsgränserna. Det beror på att i början av 1900-talet tvångsförflyttades en del samer.

Skillnader i språket

Ibland sker missförstånd om att det endast skulle finnas ett samiskt språk och att det finns i olika dialekter, men så är inte fallet och de bör ses som olika språk. Man kan jämföra det med svenska, norska och danska som få människor skulle säga vara ett och samma språk, även om de härstammar från samma ursprung.

Det här gör att samer från olika delar kan ha svårt att förstå varandra, speciellt mellan en del av de olika språken. Skillnaden mellan samiskan i öster och samiskan i syd jämförs ibland som skillnaden i svenska och tyska, alltså två helt olika språk.

 

 

 

 

 

 

Samiska namn

Enligt gammal samisk tradition brukar barn få namn från en avliden person, oftast en släkting som har visat sig i drömmar för modern under graviditeten. De flesta samiska namn som används idag är samiska versioner av skandinaviska namn.

Samiska flicknamn

  • Biret
  • Láilá
  • Máret
  • Lávra
  • Álbma
  • Aila

Samiska pojknamn

  • Nuhtte
  • Biera
  • Niilá
  • Dávvet
  • Gábe

Kristna namn blev tvång

När kyrkan och kristendomen hade etablerat sig i Sápmi accepterades inte längre de samiska namnet eftersom de ansågs vara hedniska. Därför fick barn som föddes ett bibliskt namn och ett kristet dop. Men för samerna var det fortfarande mycket viktigt med de samiska namnen, och därför brukade man även ha en samisk namngivningsceremoni där barnet även fick ett samiskt namn.

Samiska namn idag

Idag varierar det vad samerna ger sina barn för namn. En del samer vill fortfarande ge sina barn klassiska samiska namn, medan andra väljer andra slags namn. Dubbelnamn är relativt vanligt inom den samiska kulturen.

Det är även vanligt att samerna ger sina hundar just samiska namn. Tidigare var det tradition att ge sina hundar namn utifrån egenskaper på hunden. Manni är ett vanligt hundnamn som betyder vandrare och Runne är ett vanligt hundnamn som man traditionellt har gett till bruna hundar.

 

Den här sidan handlade tidigare om just Staare 2018 som var ett 100 års jubileum för när det första samiska landsmötet på svenska sidan av Sápmi skedde. Idag är den här sidan istället en plats att lära sig mer om samer, som är Sveriges urbefolkning.

Lär dig mer om samer

Samer är Sverige urbefolkning och det finns mycket spännande att lära sig om samer. Du kanske har hört talas om Sápmi, som är namnet på sameland, alltså det geografiska område som tillhör samerna men det inkluderar även samerna själva. Lär dig mer om hur betydelsefulla symboler är i den samiska kulturen, mycket på grund av att de inte har haft ett egentligen skriftspråk förens 1950. Eller att samiska egentligen är tre olika språk som sedan har minst nio stycken grenspråk.

Precis som alla befolkningar har även samer egna traditioner och dessa kan du läsa mer om här. Den samiska traditionen har en mycket stark berättarkultur och har förts vidare generationer emellan just med berättelser, vilket gör att traditioner har förändrats och blivit väldigt lokala. Den allra starkaste traditionen hos samer är jojken som också är ett sätt att föra traditioner vidare.

Något som också är en mycket stor traditionell symbol för samer är deras kläder. Den samiska folkdräkten är färgglad och vacker och har mycket historia. Kläderna ser olika ut beroende på vilken del av Sápmi kommer ifrån och kan också variera mellan olika samebyar och familjer. Idag används kläderna mest vid speciella tillfällen, så som fest, bröllop, dop och begravningar.

Samer och renar

Renskötsel var traditionellt det samer livnärde sig på och renen har länge varit en stark symbol inom den samiska kulturen. Man använda sig av renar både som arbetsdjur men också till mat och klädestillverkning.

Idag är renskötsel inte en lika viktig näringsinkomst i Sápmi, men man beräknar ändå att det finns cirka 2 500 samer som är beroende av renskötsel som inkomstkälla. Idag är det främst köttet från renen som ger inkomsten, men renen används också inom turistnäringen eftersom den är så starkt förknippad men den samiska traditionen.

Diskriminering av samer

Tyvärr har diskrimineringen av samer varit mycket stor i Sverige och i de övriga länderna Sápmi sträcker sig över. Samerna är ursprungsbefolkningen men blev nekade att utöva sin kultur när den bibliska och kristna kulturen växte sig starkare och starkare.

Idag erkänns samer som ett folk, som en ursprungsbefolkning och som en nationell minoritet i Sverige. Tack vare detta ska samer ha rättigheter för att kunna utöva sin kultur och tradition, men tyvärr efterlevs inte alla dessa rättigheter som de ska göras. Tyvärr vittnar även många samer om att det fortfarande förekommer mycket rasism och diskriminering mot dem.

 

 

 

 

Blogg

Samers kultur och religion

Samernas traditionella religion liknar många andra ursprungsbefolkningars religion, speciellt de folkgrupper som också lever på nordligare breddgrupper. Men samernas religion har förändrats över tid på grund av inflytande från Skandinavien.

Den samiska religionen

Precis som övriga ursprungsbefolkningar levde samer mycket nära naturen och naturen var en viktig del av religionen. Man ansåg att naturen var besjälad och det var lika viktigt att hålla sig vän med naturen som med sina medmänniskor.

I den samiska världsbilden delades världen in i tre olika delar, den himmelska, den jordiska och den underjordiska. Alla tre världar befolkades av både människor och gudomliga väsen. I den underjordiska vistades de döda. I den himmelska världen vistades de högsta gudarna, de som hade skapat världen.

Naturfenomen och olika platser i naturen hade också en mycket viktig plats i samernas kultur. Olika platser förknippades med olika gudomliga varelser och religiösa tankar och därför hade platser i naturen viktiga funktioner.

I samebyarna fanns det alltid en medicinman, en så kallad shaman. Han behandlade befolkningen genom medicinska örter från naturen men också genom att be gudomliga varelser att hjälpa människorna med det dem behövde hjälp med.

Björnen – ett heligt djur

Björnen ansågs som ett heligt djur men en mycket stark ställning inom den samiska religionen. Den ansågs ha övernaturliga förmågor och övermänskliga krafter. Men trots att björnen ansågs vara ett heligt djur jagade man den, och precis som med renen använde man köttet, skinnet och pälsen från björnen. En lyckad jakt ledde alltid till en stor religiös fest.

Den försvunna religionen

Den traditionella samiska religionen har tyvärr till stor del försvunnit. Under 1600- och 1700-talet förbjöds samer att utöva sin religion och en hård omvändelsekampanj bedrevs där samer var tvungna att dölja sina religiösa riter och ritualer. Sådant som enkelt kunde döljas levde däremot vidare, där ibland jojken.

Eftersom samernas traditioner fördes vidare genom en berättelsekultur finns det inte många skriftliga samlingar om hur samerna traditionellt tolkade världen. Samerna har gjort en del avtryck i naturen så som hällmålningar, gravar och offerplatser. Däremot kan det ofta vara svårt att tolka vad platsen verkligen betyder och om lämningarna har en religiös koppling eller inte.

Idag utövar samer, precis som alla andra, sin religion och kultur på olika sätt. En del är mer troende än andra men för många är fortfarande naturen en viktig del. Samer som vill umgås och samtala om exempelvis tro och kultur, eller annat kan gå med i en förening för samer.

 

Diskriminering av samer

Samer har historiskt sett blivit utsatta för diskriminering i Sverige och blir det till viss del än idag. När kristendomen blir stor i Sverige skedde mycket utfrysning av samer och många blev även tvångsförflyttade från sina samebyar.

Tvångsförflyttning av samer

Eftersom samer till viss del är ett nomadfolk, som har förflyttat sig geografiskt beroende på säsong har de också haft svårt att hävda rätt till sitt territorium. I och med att fler landsgränser uppstod och kanske även stängdes för fri förflyttning fick samer det svårare och svårare att röra sig som de tidigare har gjort över Sápmi.

När gränserna mellan Ryssland och Finland samt Sverige och Norge blev tydligare och stängdes fick samer som levde i två länder det svårt. När jordbruket sedan började öka under början på 1900-talet ansågs samerna bli ett problem, eftersom de använde marken till sommarbete för sina renar. Det här ledde till att myndigheter tvångsförflyttade samer till andra samebyar. Det ledde i sin tur till problem samer emellan, eftersom de levde på olika sätt samt att de bedrev renskötsel på olika sätt, som inte var kompatibla med varandra.

När kristendomen kom till Sverige

När kristendomen växte sig starkare i Sverige började en stark omvändelsekampanj ske mot samerna, och deras religion och kultur ansågs som hednisk eftersom den hade inslag av trolldom. Samerna förbjöds att utöva sin religion och var tvungna att utöva den i hemlighet. Därmed dog också många av de samiska traditionerna ut, eftersom många var svåra att utöva utan att någon såg det.

Rasism och diskriminering som samer idag

Tyvärr utsätts samer än idag för diskriminering. Samer räknas idag som ett minoritetsfolk i Sverige och har rättigheter enligt lag som ska ge dem möjligheter att utöva sin religion och kultur, tyvärr följs inte alltid dessa lagar på ett korrekt sätt vilket gör det svårt för samer att utöva sin kultur.

Dessvärre vittnar många samer om att de än idag även utsätts för rasism. Ett tydligt exempel är att i området Sápmi finns ortnamnen även utskrivna på samiska för att förstärka det samiska språket, men dessa skyltar utsätts ofta för klotter och vandalism. Många barn med samiskt påbrå blir också utsatta för mobbning och kränkningar i skolan på grund utav sitt ursprung.

Antal samer i Sverige

Antalet samer i Sverige idag beräknas vara 20 000 – 40 000 stycken. Eftersom någon folkräkning på etnisk bakgrund inte utförs i Sverige är det svårt att ge ett exakt antal.

Tidigare beräkningar av antalet samer

Tidigare i Sverige gjorde man något som man då kallade för lappräkning, det vill säga man räknade antalet samer och den sista gjordes 1945. På 70-talet gjordes sedan en utredning där man uppskattade att antalet samer i Sverige är cirka 20 000. Men när man kollar på statistik från exempelvis Sametinget och gör beräkningar därifrån bör det finnas cirka 50 000 samer i Sverige.

En anledning till att det är så pass svårt att säga hur många samer det finns i Sverige idag är det att det finns många med samiskt påbrå. En del av dessa identifierar sig som en same medan andra inte gör det.

Samer i Sverige

Antalet samer som är samisktalande beräknas vara runt 7 000 i Sverige.

Samer bor idag runt om i hela landet, men de allra flesta bor i Västerbotten, Norrbotten och längst fjällkedjan.

 

 

 

Vackra samiska ord

Många tycker att samiska är väldigt vackert och att det nästan låter sagolikt. Samiskan skiljer sig mycket från alla de övriga språk som talas i de länder Sápmi ligger i, men en viss likhet med finska kan ibland höras i vissa ord.

Samiska alfabetet

Det samiska alfabetet är i stort sett likt det svenska, finska och norska alfabetet men med några skillnader. Eftersom det inte bara finns ett samiskt språk, utan flera olika är det också skillnad mellan de olika språkgrupperna. Det samiska skriftspråket är mycket ungt och det var först på 50-talet ett gemensamt nordsamiskt skriftspråk uppkom. Men det finns en del som skiljer sig i hur man uttalar orden.

En samisk ordlista

Čáppis

Betyder snygg på nordsamiska och uttalas ungefär ”tjappis”. Kan även byta exempelvis söt och används oftast när man talar om eller till någon.

Doama

Används när man vill uppmana någon att skynda på. Kan jämföras med det arabiska ordet ”jalla”.

Giitu

Betyder tack och uttalas kiishtu. Här kan man se likheter med det finska språket där tack heter kiitos.

Jo/li

Jo betyder ja och uttalas som det svenska ordet ja och li betyder nej och uttalas precis som det stavas.

Fraser på samiska

  • Mon ráhkistan du – Jag älskar dig
  • Mus lea borranmiella – Jag är hungrig
  • Buorre beaivi! – God dag
  • Mu namma lea… – Mitt namn är…
  • Álggatgo mu eamidin? – Vill du gifta dig med mig?

 

Alla ord och fraser i denna artikel är på nordsamiska.

 

 

 

 

 

Samiska traditioner

Precis som alla kulturer har även samer sina egna traditioner, mycket av den samiska kulturen och traditioner ligger i en berättarkultur. Därför har traditionerna varit mycket föränderliga, men den starkaste traditionen är jojken.

Jojken

Egentligen är det kanske felaktigt att säga att jojken i sig är en tradition, eftersom det egentligen kan sägas vara ett sätt att föra olika traditioner vidare. Men jojken räknas ändå som samisk tradition och är också den äldsta musikformen i Europa enligt utsagor.

Jojk är det samiska sättet att sjunga och innehåller inte alltid ord eller meningar. Jojkmelodierna innehåller ofta bara ljud som förmedlar budskap och känslor. Och det är precis det jojken handlar om, att berätta vidare den samiska kulturen och traditioner genom budskap och känslor.

En jojk kan handla om olika saker, så som naturen och känslor men det är också relativt vanligt att en jojk är kristen eller andlig. Det som dock är viktigt att komma ihåg är att man jojkar aldrig om något eller någon utan man jojkar som om man vore den personen eller föremålet.

En berättartradition

Berättartraditionen är mycket stark inom den samiska kulturen och kanske hänger det ihop att det var så sent som på 1950-talet skriftspråk började dyka upp. Berättelser har länge varit mycket viktiga och berättelser har gått i arv från generation till generation.

Berättelser har skett i olika former, både tal, jojk och musik och i form av symboler. Det som ofta karaktäriseras av kulturer som har stark berättarkultur är att historian kan vara väldigt otydligt och föränderlig.

Det gör också att traditionerna blir väldigt lokala, och det kan vi exempelvis se på de samiska traditionella kläderna som ser olika ut beroende på vilken det av Sápmi de kommer ifrån.

Samiska högtider

Maria bebådelsedag är en dag som traditionellt firas av samerna då Jungfru Maria har en stark ställning. Man firar också den samiska nationaldagen som är den 6:e februari. Dagen firades första gången 1993 eftersom det var då FN inledde internationella ursprungsbefolkningens år i Jokkmokk.

Traditionell samisk mat och läkemedelskonst

Den traditionella samiska maten har bestått av renkött eller fisk, beroende på vilken del av Sápmi man kommer ifrån. Men man använder sig också mycket av bär samt andra växter man hittar i naturen. Samisk läkemedelskonst använder sig mycket av örter och växter som hittar i naturen.

Samiska symboler

Eftersom samer länge inte hade ett standardiserat skriftspråk har symboler blivit mycket betydelsefulla. Symbolerna samerna har använt sig av ser nästan ut som små teckningar som symboliserar ett begrepp, en egenskap eller ett fenomen exempelvis.

Symbolernas betydelse

Eftersom samer inte hade ett skriftspråk använde man symboler för att teckna av omvärlden exempelvis. Men till skillnad från skriftspråk, bokstäver och symboler i andra kulturer såg inte symbolerna alltid likadana ut. Symboler var ett sätt att kunna föra en historia vidare på annat sätt än det muntliga. Symbolerna kan ses som små avbildningar av det som var viktigt för samerna.

Cirkeln på flaggan

En av de viktigaste symbolerna i den samiska kulturen är cirkeln, som återfinns på den samiska flaggan. Cirkeln står i den samiska traditionen både för solen och för månen, två fenomen som är mycket viktiga. På flaggan är cirkeln till hälften röd och till hälften blå, den röda delen symboliserar solen och den blåa delen symboliserar månen.

Den heliga trumman fylld med symboler

I den samiska kulturen var trumman en mycket viktig symbol och kallades för spåtrumma eller cermonitrumma. Trumman hade två olika funktioner, den ena var att nåjden använde den som ett instrument för att sätta sig själv i trans, men den andra funktionen var att kunna spå in i framtiden.

Skinnet på trumman var oftast fyllt av symboler. Det var vanligt att cirkeln som stod för solen och månen var i mitten, och sedan var omvärlden man levde i avbildad på trumman. De viktigaste motiven på trumman var gudar, renen och boplatsen bland annat.

 

Samer och renar

Historiskt sett har renskötsel varit det samer livnärt sig på i första hand. Man använde mjölk och kött från renen till mat och skinnet och pälsen till exempelvis klädestillverkning. Idag är rennäringen inte lika viktig för inkomst generellt i Sápmi.

Renen som näringsinkomst

Tidigare var renskötsel mycket viktigt i Sápmi för försörjningen. Renen gjorde så att samerna kunde leva helt självförsörjande och att ha många renar har länge jämförts med att ha mycket pengar på banken.

Det var vanligt att man tog tillvara på allting från renen, så som mjölk, kött och skinn. Men man använde också renen som arbetsdjur till exempel när man skulle flytta saker. Man använde också tamrenar för att locka till sig vilda renar, som sedan jagades och togs tillvara på som mat och material.

Samer och renar idag

Idag är endast cirka 4 600 samer i Sverige renskötare, vilket är en liten andel av alla samer som bor i Sverige. För att räknas som renägare räcker det att man äger minst en ren. Samer har renskötselrätt, vilket innebär att endast samer som är medlemmar i en sameby har rätt att utföra renskötsel idag i Sverige.

Idag är renskötsel inte alls lika viktig för försörjningen och överlevnaden som den var tidigare, men man räknar ändå med att cirka 2 500 personer är beroende av inkomsten av renskötsel. Den största inkomsten idag kommer från köttet från renen, som sälj som en slags delikatess idag.

Renarna är mycket känsliga för störningar från andra rovdjur och andra markanvändare, speciellt under kalvningssäsong. Därför finns det speciella regler som måste följas på mark som har rätt till renskötsel. Idag är det cirka 30 % av Sveriges mark som har rätten till renskötsel.

Renar används idag också inom turism eftersom det anses som en samisk tradition. Att vara renskötare är ett tufft yrke, men det är också en hel livsstil och är starkt förknippad för många med sin identitet.

 

 

Samiska kläder

Samernas traditionella dräkt kallas för kolt och är för många samer en viktig identitetssymbol. Idag bärs den mest vid speciella tillställningar så som fest, dop och bröllop. Utseendet varierar mellan Sápmis olika delar.

Historia om samiska kläder

Tidigare var det vanligt att de samiska kläderna tillverkades i hemmen och grundmaterialet kom från renen och andra pälsdjur. Samerna använde både päls, skin och senor för tillverkning av kläderna. Man köpte även en del material, så som vadmal, kläde och ull för tillverkningen.

Kolten var den klädseln som oftast bars traditionellt och det var först på 1900-talet samer började köpa kläder i större skala.

Genom kläderna kunde man tidigare och till viss del än idag se vilken del av Sápmi någon kommer ifrån, eftersom utseendet varierar. Men det finns ändå en hel del likheter, bland annat färgen. Färgen blå i olika nyanser finns med i de allra flesta samekläder, vanligtvis finns även röd och gult med.

Skillnad på kvinnlig och manlig kolt

Kläderna varierar beroende på vilken samisk by någon kommer ifrån, men kan också variera mellan olika familjer. Men det finns också skillnad i kvinnors och mäns klädsel. Däremot bär båda könen samma kläddelar, det vill säga kolt, byxa, huvudbonad, bälte, barmkläde och renskinnsskor. Den kvinnliga kolten är vanligtvis kortare än den manliga.

Huvudbonaden är mycket viktig

Huvudbonaden är en mycket del av den samiska klädseln och det finns olika mössor för män, kvinnor och barn. I en del områden av Sápmi förekommen även olika mössor för ogifta och gifta kvinnor samt om man är änka.

För män finns två olika varianter, den konformade kilmössan cuipi och de fyra vindarnas mössa, sávaká eller ciehgahpir. De olika varianterna bärs i olika områden av Sápmi och har också olika höjd beroende på sameby.

De kvinnliga mössorna finns i flera olika varianter och talar mer om tillhörighet än något annat klädesplagg.  

Samiska kläder idag

Idag bär samer helt vanliga kläder till vardags vanligtvis. De traditionella samiska dräkterna används mest som de flesta folkdräkter används idag, det vill säga under speciella tillställningar. När det vankas fest, dop, bröllop eller begravningar exempelvis brukar samer bära de traditionella kläderna.

 

Det samiska språket

Till att börja med är det viktigt att nämna att det inte finns ett samiskt språk utan det finns tre stycken olika språkgrupper och dessa kan i sin tur delas upp i minst nio olika egna språk. Nordsamiskan är den som talas av flest människor.

Det samiska språkets historia

Precis som alla språk har även samiskan förändrats och utvecklats över tid, men exakt hur de olika språken i Sápmi har vuxit fram är svårt att säga. Det man däremot vet är att det samiska skriftspråket är mycket ungt, och det var först under 1950-talet som nordsamiskan fick ett standardiserat sätt att skriva på. Och det var så sent som 2016 som den umesamiska ortografin godkändes. Med denna vetskapen förstår man varför symboler länge varit viktiga i Sápmi.

De olika språkgrupperna

De tre huvudgrupperna för samiska heter östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Östsamiska talas på Kolhalvön i Ryssland och har där en variant som heter kildinsamiska. Det talas också i östra delen av Finland och där heter varianterna skoltsamiska och enaresamiska.

Centralsamiska talas i delar av Sverige, Finland och Norge och delas upp i varianterna nordsamiska och lulesamiska, och nordsamiskan är den som talas av allra flest samer i Sverige.

Sydsamiskan talas i Sverige och Norge.

Det intressanta med de olika språkgrupperna är att de inte är sammankopplade med de olika områdena i Sápmi, utan sträcker sig över nationsgränserna. Det beror på att i början av 1900-talet tvångsförflyttades en del samer.

Skillnader i språket

Ibland sker missförstånd om att det endast skulle finnas ett samiskt språk och att det finns i olika dialekter, men så är inte fallet och de bör ses som olika språk. Man kan jämföra det med svenska, norska och danska som få människor skulle säga vara ett och samma språk, även om de härstammar från samma ursprung.

Det här gör att samer från olika delar kan ha svårt att förstå varandra, speciellt mellan en del av de olika språken. Skillnaden mellan samiskan i öster och samiskan i syd jämförs ibland som skillnaden i svenska och tyska, alltså två helt olika språk.

 

 

 

 

 

 

Samiska namn

Enligt gammal samisk tradition brukar barn få namn från en avliden person, oftast en släkting som har visat sig i drömmar för modern under graviditeten. De flesta samiska namn som används idag är samiska versioner av skandinaviska namn.

Samiska flicknamn

  • Biret
  • Láilá
  • Máret
  • Lávra
  • Álbma
  • Aila

Samiska pojknamn

  • Nuhtte
  • Biera
  • Niilá
  • Dávvet
  • Gábe

Kristna namn blev tvång

När kyrkan och kristendomen hade etablerat sig i Sápmi accepterades inte längre de samiska namnet eftersom de ansågs vara hedniska. Därför fick barn som föddes ett bibliskt namn och ett kristet dop. Men för samerna var det fortfarande mycket viktigt med de samiska namnen, och därför brukade man även ha en samisk namngivningsceremoni där barnet även fick ett samiskt namn.

Samiska namn idag

Idag varierar det vad samerna ger sina barn för namn. En del samer vill fortfarande ge sina barn klassiska samiska namn, medan andra väljer andra slags namn. Dubbelnamn är relativt vanligt inom den samiska kulturen.

Det är även vanligt att samerna ger sina hundar just samiska namn. Tidigare var det tradition att ge sina hundar namn utifrån egenskaper på hunden. Manni är ett vanligt hundnamn som betyder vandrare och Runne är ett vanligt hundnamn som man traditionellt har gett till bruna hundar.

 

Den här sidan handlade tidigare om just Staare 2018 som var ett 100 års jubileum för när det första samiska landsmötet på svenska sidan av Sápmi skedde. Idag är den här sidan istället en plats att lära sig mer om samer, som är Sveriges urbefolkning.

Lär dig mer om samer

Samer är Sverige urbefolkning och det finns mycket spännande att lära sig om samer. Du kanske har hört talas om Sápmi, som är namnet på sameland, alltså det geografiska område som tillhör samerna men det inkluderar även samerna själva. Lär dig mer om hur betydelsefulla symboler är i den samiska kulturen, mycket på grund av att de inte har haft ett egentligen skriftspråk förens 1950. Eller att samiska egentligen är tre olika språk som sedan har minst nio stycken grenspråk.

Precis som alla befolkningar har även samer egna traditioner och dessa kan du läsa mer om här. Den samiska traditionen har en mycket stark berättarkultur och har förts vidare generationer emellan just med berättelser, vilket gör att traditioner har förändrats och blivit väldigt lokala. Den allra starkaste traditionen hos samer är jojken som också är ett sätt att föra traditioner vidare.

Något som också är en mycket stor traditionell symbol för samer är deras kläder. Den samiska folkdräkten är färgglad och vacker och har mycket historia. Kläderna ser olika ut beroende på vilken del av Sápmi kommer ifrån och kan också variera mellan olika samebyar och familjer. Idag används kläderna mest vid speciella tillfällen, så som fest, bröllop, dop och begravningar.

Samer och renar

Renskötsel var traditionellt det samer livnärde sig på och renen har länge varit en stark symbol inom den samiska kulturen. Man använda sig av renar både som arbetsdjur men också till mat och klädestillverkning.

Idag är renskötsel inte en lika viktig näringsinkomst i Sápmi, men man beräknar ändå att det finns cirka 2 500 samer som är beroende av renskötsel som inkomstkälla. Idag är det främst köttet från renen som ger inkomsten, men renen används också inom turistnäringen eftersom den är så starkt förknippad men den samiska traditionen.

Diskriminering av samer

Tyvärr har diskrimineringen av samer varit mycket stor i Sverige och i de övriga länderna Sápmi sträcker sig över. Samerna är ursprungsbefolkningen men blev nekade att utöva sin kultur när den bibliska och kristna kulturen växte sig starkare och starkare.

Idag erkänns samer som ett folk, som en ursprungsbefolkning och som en nationell minoritet i Sverige. Tack vare detta ska samer ha rättigheter för att kunna utöva sin kultur och tradition, men tyvärr efterlevs inte alla dessa rättigheter som de ska göras. Tyvärr vittnar även många samer om att det fortfarande förekommer mycket rasism och diskriminering mot dem.

 

 

 

 

Blogg

Samers kultur och religion

Samernas traditionella religion liknar många andra ursprungsbefolkningars religion, speciellt de folkgrupper som också lever på nordligare breddgrupper. Men samernas religion har förändrats över tid på grund av inflytande från Skandinavien.

Den samiska religionen

Precis som övriga ursprungsbefolkningar levde samer mycket nära naturen och naturen var en viktig del av religionen. Man ansåg att naturen var besjälad och det var lika viktigt att hålla sig vän med naturen som med sina medmänniskor.

I den samiska världsbilden delades världen in i tre olika delar, den himmelska, den jordiska och den underjordiska. Alla tre världar befolkades av både människor och gudomliga väsen. I den underjordiska vistades de döda. I den himmelska världen vistades de högsta gudarna, de som hade skapat världen.

Naturfenomen och olika platser i naturen hade också en mycket viktig plats i samernas kultur. Olika platser förknippades med olika gudomliga varelser och religiösa tankar och därför hade platser i naturen viktiga funktioner.

I samebyarna fanns det alltid en medicinman, en så kallad shaman. Han behandlade befolkningen genom medicinska örter från naturen men också genom att be gudomliga varelser att hjälpa människorna med det dem behövde hjälp med.

Björnen – ett heligt djur

Björnen ansågs som ett heligt djur men en mycket stark ställning inom den samiska religionen. Den ansågs ha övernaturliga förmågor och övermänskliga krafter. Men trots att björnen ansågs vara ett heligt djur jagade man den, och precis som med renen använde man köttet, skinnet och pälsen från björnen. En lyckad jakt ledde alltid till en stor religiös fest.

Den försvunna religionen

Den traditionella samiska religionen har tyvärr till stor del försvunnit. Under 1600- och 1700-talet förbjöds samer att utöva sin religion och en hård omvändelsekampanj bedrevs där samer var tvungna att dölja sina religiösa riter och ritualer. Sådant som enkelt kunde döljas levde däremot vidare, där ibland jojken.

Eftersom samernas traditioner fördes vidare genom en berättelsekultur finns det inte många skriftliga samlingar om hur samerna traditionellt tolkade världen. Samerna har gjort en del avtryck i naturen så som hällmålningar, gravar och offerplatser. Däremot kan det ofta vara svårt att tolka vad platsen verkligen betyder och om lämningarna har en religiös koppling eller inte.

Idag utövar samer, precis som alla andra, sin religion och kultur på olika sätt. En del är mer troende än andra men för många är fortfarande naturen en viktig del. Samer som vill umgås och samtala om exempelvis tro och kultur, eller annat kan gå med i en förening för samer.

 

Diskriminering av samer

Samer har historiskt sett blivit utsatta för diskriminering i Sverige och blir det till viss del än idag. När kristendomen blir stor i Sverige skedde mycket utfrysning av samer och många blev även tvångsförflyttade från sina samebyar.

Tvångsförflyttning av samer

Eftersom samer till viss del är ett nomadfolk, som har förflyttat sig geografiskt beroende på säsong har de också haft svårt att hävda rätt till sitt territorium. I och med att fler landsgränser uppstod och kanske även stängdes för fri förflyttning fick samer det svårare och svårare att röra sig som de tidigare har gjort över Sápmi.

När gränserna mellan Ryssland och Finland samt Sverige och Norge blev tydligare och stängdes fick samer som levde i två länder det svårt. När jordbruket sedan började öka under början på 1900-talet ansågs samerna bli ett problem, eftersom de använde marken till sommarbete för sina renar. Det här ledde till att myndigheter tvångsförflyttade samer till andra samebyar. Det ledde i sin tur till problem samer emellan, eftersom de levde på olika sätt samt att de bedrev renskötsel på olika sätt, som inte var kompatibla med varandra.

När kristendomen kom till Sverige

När kristendomen växte sig starkare i Sverige började en stark omvändelsekampanj ske mot samerna, och deras religion och kultur ansågs som hednisk eftersom den hade inslag av trolldom. Samerna förbjöds att utöva sin religion och var tvungna att utöva den i hemlighet. Därmed dog också många av de samiska traditionerna ut, eftersom många var svåra att utöva utan att någon såg det.

Rasism och diskriminering som samer idag

Tyvärr utsätts samer än idag för diskriminering. Samer räknas idag som ett minoritetsfolk i Sverige och har rättigheter enligt lag som ska ge dem möjligheter att utöva sin religion och kultur, tyvärr följs inte alltid dessa lagar på ett korrekt sätt vilket gör det svårt för samer att utöva sin kultur.

Dessvärre vittnar många samer om att de än idag även utsätts för rasism. Ett tydligt exempel är att i området Sápmi finns ortnamnen även utskrivna på samiska för att förstärka det samiska språket, men dessa skyltar utsätts ofta för klotter och vandalism. Många barn med samiskt påbrå blir också utsatta för mobbning och kränkningar i skolan på grund utav sitt ursprung.

Antal samer i Sverige

Antalet samer i Sverige idag beräknas vara 20 000 – 40 000 stycken. Eftersom någon folkräkning på etnisk bakgrund inte utförs i Sverige är det svårt att ge ett exakt antal.

Tidigare beräkningar av antalet samer

Tidigare i Sverige gjorde man något som man då kallade för lappräkning, det vill säga man räknade antalet samer och den sista gjordes 1945. På 70-talet gjordes sedan en utredning där man uppskattade att antalet samer i Sverige är cirka 20 000. Men när man kollar på statistik från exempelvis Sametinget och gör beräkningar därifrån bör det finnas cirka 50 000 samer i Sverige.

En anledning till att det är så pass svårt att säga hur många samer det finns i Sverige idag är det att det finns många med samiskt påbrå. En del av dessa identifierar sig som en same medan andra inte gör det.

Samer i Sverige

Antalet samer som är samisktalande beräknas vara runt 7 000 i Sverige.

Samer bor idag runt om i hela landet, men de allra flesta bor i Västerbotten, Norrbotten och längst fjällkedjan.

 

 

 

Vackra samiska ord

Många tycker att samiska är väldigt vackert och att det nästan låter sagolikt. Samiskan skiljer sig mycket från alla de övriga språk som talas i de länder Sápmi ligger i, men en viss likhet med finska kan ibland höras i vissa ord.

Samiska alfabetet

Det samiska alfabetet är i stort sett likt det svenska, finska och norska alfabetet men med några skillnader. Eftersom det inte bara finns ett samiskt språk, utan flera olika är det också skillnad mellan de olika språkgrupperna. Det samiska skriftspråket är mycket ungt och det var först på 50-talet ett gemensamt nordsamiskt skriftspråk uppkom. Men det finns en del som skiljer sig i hur man uttalar orden.

En samisk ordlista

Čáppis

Betyder snygg på nordsamiska och uttalas ungefär ”tjappis”. Kan även byta exempelvis söt och används oftast när man talar om eller till någon.

Doama

Används när man vill uppmana någon att skynda på. Kan jämföras med det arabiska ordet ”jalla”.

Giitu

Betyder tack och uttalas kiishtu. Här kan man se likheter med det finska språket där tack heter kiitos.

Jo/li

Jo betyder ja och uttalas som det svenska ordet ja och li betyder nej och uttalas precis som det stavas.

Fraser på samiska

  • Mon ráhkistan du – Jag älskar dig
  • Mus lea borranmiella – Jag är hungrig
  • Buorre beaivi! – God dag
  • Mu namma lea… – Mitt namn är…
  • Álggatgo mu eamidin? – Vill du gifta dig med mig?

 

Alla ord och fraser i denna artikel är på nordsamiska.

 

 

 

 

 

Samiska traditioner

Precis som alla kulturer har även samer sina egna traditioner, mycket av den samiska kulturen och traditioner ligger i en berättarkultur. Därför har traditionerna varit mycket föränderliga, men den starkaste traditionen är jojken.

Jojken

Egentligen är det kanske felaktigt att säga att jojken i sig är en tradition, eftersom det egentligen kan sägas vara ett sätt att föra olika traditioner vidare. Men jojken räknas ändå som samisk tradition och är också den äldsta musikformen i Europa enligt utsagor.

Jojk är det samiska sättet att sjunga och innehåller inte alltid ord eller meningar. Jojkmelodierna innehåller ofta bara ljud som förmedlar budskap och känslor. Och det är precis det jojken handlar om, att berätta vidare den samiska kulturen och traditioner genom budskap och känslor.

En jojk kan handla om olika saker, så som naturen och känslor men det är också relativt vanligt att en jojk är kristen eller andlig. Det som dock är viktigt att komma ihåg är att man jojkar aldrig om något eller någon utan man jojkar som om man vore den personen eller föremålet.

En berättartradition

Berättartraditionen är mycket stark inom den samiska kulturen och kanske hänger det ihop att det var så sent som på 1950-talet skriftspråk började dyka upp. Berättelser har länge varit mycket viktiga och berättelser har gått i arv från generation till generation.

Berättelser har skett i olika former, både tal, jojk och musik och i form av symboler. Det som ofta karaktäriseras av kulturer som har stark berättarkultur är att historian kan vara väldigt otydligt och föränderlig.

Det gör också att traditionerna blir väldigt lokala, och det kan vi exempelvis se på de samiska traditionella kläderna som ser olika ut beroende på vilken det av Sápmi de kommer ifrån.

Samiska högtider

Maria bebådelsedag är en dag som traditionellt firas av samerna då Jungfru Maria har en stark ställning. Man firar också den samiska nationaldagen som är den 6:e februari. Dagen firades första gången 1993 eftersom det var då FN inledde internationella ursprungsbefolkningens år i Jokkmokk.

Traditionell samisk mat och läkemedelskonst

Den traditionella samiska maten har bestått av renkött eller fisk, beroende på vilken del av Sápmi man kommer ifrån. Men man använder sig också mycket av bär samt andra växter man hittar i naturen. Samisk läkemedelskonst använder sig mycket av örter och växter som hittar i naturen.

Samiska symboler

Eftersom samer länge inte hade ett standardiserat skriftspråk har symboler blivit mycket betydelsefulla. Symbolerna samerna har använt sig av ser nästan ut som små teckningar som symboliserar ett begrepp, en egenskap eller ett fenomen exempelvis.

Symbolernas betydelse

Eftersom samer inte hade ett skriftspråk använde man symboler för att teckna av omvärlden exempelvis. Men till skillnad från skriftspråk, bokstäver och symboler i andra kulturer såg inte symbolerna alltid likadana ut. Symboler var ett sätt att kunna föra en historia vidare på annat sätt än det muntliga. Symbolerna kan ses som små avbildningar av det som var viktigt för samerna.

Cirkeln på flaggan

En av de viktigaste symbolerna i den samiska kulturen är cirkeln, som återfinns på den samiska flaggan. Cirkeln står i den samiska traditionen både för solen och för månen, två fenomen som är mycket viktiga. På flaggan är cirkeln till hälften röd och till hälften blå, den röda delen symboliserar solen och den blåa delen symboliserar månen.

Den heliga trumman fylld med symboler

I den samiska kulturen var trumman en mycket viktig symbol och kallades för spåtrumma eller cermonitrumma. Trumman hade två olika funktioner, den ena var att nåjden använde den som ett instrument för att sätta sig själv i trans, men den andra funktionen var att kunna spå in i framtiden.

Skinnet på trumman var oftast fyllt av symboler. Det var vanligt att cirkeln som stod för solen och månen var i mitten, och sedan var omvärlden man levde i avbildad på trumman. De viktigaste motiven på trumman var gudar, renen och boplatsen bland annat.

 

Samer och renar

Historiskt sett har renskötsel varit det samer livnärt sig på i första hand. Man använde mjölk och kött från renen till mat och skinnet och pälsen till exempelvis klädestillverkning. Idag är rennäringen inte lika viktig för inkomst generellt i Sápmi.

Renen som näringsinkomst

Tidigare var renskötsel mycket viktigt i Sápmi för försörjningen. Renen gjorde så att samerna kunde leva helt självförsörjande och att ha många renar har länge jämförts med att ha mycket pengar på banken.

Det var vanligt att man tog tillvara på allting från renen, så som mjölk, kött och skinn. Men man använde också renen som arbetsdjur till exempel när man skulle flytta saker. Man använde också tamrenar för att locka till sig vilda renar, som sedan jagades och togs tillvara på som mat och material.

Samer och renar idag

Idag är endast cirka 4 600 samer i Sverige renskötare, vilket är en liten andel av alla samer som bor i Sverige. För att räknas som renägare räcker det att man äger minst en ren. Samer har renskötselrätt, vilket innebär att endast samer som är medlemmar i en sameby har rätt att utföra renskötsel idag i Sverige.

Idag är renskötsel inte alls lika viktig för försörjningen och överlevnaden som den var tidigare, men man räknar ändå med att cirka 2 500 personer är beroende av inkomsten av renskötsel. Den största inkomsten idag kommer från köttet från renen, som sälj som en slags delikatess idag.

Renarna är mycket känsliga för störningar från andra rovdjur och andra markanvändare, speciellt under kalvningssäsong. Därför finns det speciella regler som måste följas på mark som har rätt till renskötsel. Idag är det cirka 30 % av Sveriges mark som har rätten till renskötsel.

Renar används idag också inom turism eftersom det anses som en samisk tradition. Att vara renskötare är ett tufft yrke, men det är också en hel livsstil och är starkt förknippad för många med sin identitet.

 

 

Samiska kläder

Samernas traditionella dräkt kallas för kolt och är för många samer en viktig identitetssymbol. Idag bärs den mest vid speciella tillställningar så som fest, dop och bröllop. Utseendet varierar mellan Sápmis olika delar.

Historia om samiska kläder

Tidigare var det vanligt att de samiska kläderna tillverkades i hemmen och grundmaterialet kom från renen och andra pälsdjur. Samerna använde både päls, skin och senor för tillverkning av kläderna. Man köpte även en del material, så som vadmal, kläde och ull för tillverkningen.

Kolten var den klädseln som oftast bars traditionellt och det var först på 1900-talet samer började köpa kläder i större skala.

Genom kläderna kunde man tidigare och till viss del än idag se vilken del av Sápmi någon kommer ifrån, eftersom utseendet varierar. Men det finns ändå en hel del likheter, bland annat färgen. Färgen blå i olika nyanser finns med i de allra flesta samekläder, vanligtvis finns även röd och gult med.

Skillnad på kvinnlig och manlig kolt

Kläderna varierar beroende på vilken samisk by någon kommer ifrån, men kan också variera mellan olika familjer. Men det finns också skillnad i kvinnors och mäns klädsel. Däremot bär båda könen samma kläddelar, det vill säga kolt, byxa, huvudbonad, bälte, barmkläde och renskinnsskor. Den kvinnliga kolten är vanligtvis kortare än den manliga.

Huvudbonaden är mycket viktig

Huvudbonaden är en mycket del av den samiska klädseln och det finns olika mössor för män, kvinnor och barn. I en del områden av Sápmi förekommen även olika mössor för ogifta och gifta kvinnor samt om man är änka.

För män finns två olika varianter, den konformade kilmössan cuipi och de fyra vindarnas mössa, sávaká eller ciehgahpir. De olika varianterna bärs i olika områden av Sápmi och har också olika höjd beroende på sameby.

De kvinnliga mössorna finns i flera olika varianter och talar mer om tillhörighet än något annat klädesplagg.  

Samiska kläder idag

Idag bär samer helt vanliga kläder till vardags vanligtvis. De traditionella samiska dräkterna används mest som de flesta folkdräkter används idag, det vill säga under speciella tillställningar. När det vankas fest, dop, bröllop eller begravningar exempelvis brukar samer bära de traditionella kläderna.

 

Det samiska språket

Till att börja med är det viktigt att nämna att det inte finns ett samiskt språk utan det finns tre stycken olika språkgrupper och dessa kan i sin tur delas upp i minst nio olika egna språk. Nordsamiskan är den som talas av flest människor.

Det samiska språkets historia

Precis som alla språk har även samiskan förändrats och utvecklats över tid, men exakt hur de olika språken i Sápmi har vuxit fram är svårt att säga. Det man däremot vet är att det samiska skriftspråket är mycket ungt, och det var först under 1950-talet som nordsamiskan fick ett standardiserat sätt att skriva på. Och det var så sent som 2016 som den umesamiska ortografin godkändes. Med denna vetskapen förstår man varför symboler länge varit viktiga i Sápmi.

De olika språkgrupperna

De tre huvudgrupperna för samiska heter östsamiska, centralsamiska och sydsamiska. Östsamiska talas på Kolhalvön i Ryssland och har där en variant som heter kildinsamiska. Det talas också i östra delen av Finland och där heter varianterna skoltsamiska och enaresamiska.

Centralsamiska talas i delar av Sverige, Finland och Norge och delas upp i varianterna nordsamiska och lulesamiska, och nordsamiskan är den som talas av allra flest samer i Sverige.

Sydsamiskan talas i Sverige och Norge.

Det intressanta med de olika språkgrupperna är att de inte är sammankopplade med de olika områdena i Sápmi, utan sträcker sig över nationsgränserna. Det beror på att i början av 1900-talet tvångsförflyttades en del samer.

Skillnader i språket

Ibland sker missförstånd om att det endast skulle finnas ett samiskt språk och att det finns i olika dialekter, men så är inte fallet och de bör ses som olika språk. Man kan jämföra det med svenska, norska och danska som få människor skulle säga vara ett och samma språk, även om de härstammar från samma ursprung.

Det här gör att samer från olika delar kan ha svårt att förstå varandra, speciellt mellan en del av de olika språken. Skillnaden mellan samiskan i öster och samiskan i syd jämförs ibland som skillnaden i svenska och tyska, alltså två helt olika språk.

 

 

 

 

 

 

Samiska namn

Enligt gammal samisk tradition brukar barn få namn från en avliden person, oftast en släkting som har visat sig i drömmar för modern under graviditeten. De flesta samiska namn som används idag är samiska versioner av skandinaviska namn.

Samiska flicknamn

  • Biret
  • Láilá
  • Máret
  • Lávra
  • Álbma
  • Aila

Samiska pojknamn

  • Nuhtte
  • Biera
  • Niilá
  • Dávvet
  • Gábe

Kristna namn blev tvång

När kyrkan och kristendomen hade etablerat sig i Sápmi accepterades inte längre de samiska namnet eftersom de ansågs vara hedniska. Därför fick barn som föddes ett bibliskt namn och ett kristet dop. Men för samerna var det fortfarande mycket viktigt med de samiska namnen, och därför brukade man även ha en samisk namngivningsceremoni där barnet även fick ett samiskt namn.

Samiska namn idag

Idag varierar det vad samerna ger sina barn för namn. En del samer vill fortfarande ge sina barn klassiska samiska namn, medan andra väljer andra slags namn. Dubbelnamn är relativt vanligt inom den samiska kulturen.

Det är även vanligt att samerna ger sina hundar just samiska namn. Tidigare var det tradition att ge sina hundar namn utifrån egenskaper på hunden. Manni är ett vanligt hundnamn som betyder vandrare och Runne är ett vanligt hundnamn som man traditionellt har gett till bruna hundar.